Unga fröken

av Linnea Hallman den 19 mars, 2013

Efter studenten spenderade jag ett halvår utomlands innan jag började på universitetet och 24 år gammal stod jag med min läkarexamen i handen. Sista terminen satt jag i Umeå med en karta över Sverige framför mig och funderade på vad framtiden kunde bjuda på. Jag ville prova på en ny stad och Karlstad verkade vara ett trevligt ställe, jag hade varit på besök där en gång innan. Jag sökte AT-tjänst, fick jobbet och några dagar efter examen packade jag in mitt liv i en hyrd Volvo och rullade söderut, guidad av GPS:en och nyfiken på livet som väntade, livet som yrkesarbetande i en ny stad.

Linne Hallman, ST-läkare på Vårdcentralen Molkom

Placering på ortopeden, kirurgen, medicin och psykiatrin följde. De gånger jag fått direkt fråga om min ålder är väldigt många, minst hälften av den äldre patientkategorin har frågat det. De gånger jag blivit ombedd att hämta ett glas vatten, tömma kateterpåsen och att komma med Alvedon är också en hel del. Men det är ju inte svårare att lösa än att meddela den törstige att jag tyvärr inte vet var drycken finns så det är bäst att ringa efter sköterskan som har koll på det. Desto märkligare då när jag fått en ursäkt för att de trodde jag var sköterska, som om det skulle vara något att ta illa vid sig för. Unga fröken, syster och tösabiten har jag blivit kallad. Men för det allra mesta med en respektfull klang. Jag har inte upplevt det negativt och jag kan inte minnas att jag blivit ifrågasatt för det faktum att jag är en ung kvinnlig läkare. Men jag vet de som har andra upplevelser av det. Långa nätter på akutmottagningen kan vara händelserika och ge perspektiv på livet och samhället vi lever i. Det är mycket jag lärt mig, medicinskt, personligt och existentiellt, under de 2,5 år jag arbetat hittills och ser man till det har jag nog ”åldrats” mer än vad mina år säger.

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: